rebecca sundin

//

Publicerad 2014-12-08 22:15:26 i Livet&Annat Trams,

Då, innan jag fyllde tolv och flyttade 97 mil från allt och alla jag kände. Då var jag tystare och mer tillbakadragen ön vad jag är idag. Jag var tolv år när jag flyttade, första augusti 2009 vid klockan 11 kom jag fram till nya lägenheten. Jag kommer ihåg att det var löjligt varmt ute. Jag var tolv år gammal när jag gick igenom en brutal förändring och varken visste ut eller in. Att desperat försöka klamra sig fast vid allt det gamla, livrädd för att förlora och samtidigt försöka hantera allt det nya. Ny skola, nya kompisar, nya sätt att göra saker på. Jag har definitivt tappat kontakten med folk, många gånger därför att dom inte gillade hur jag hade förändrats sen jag flyttade. Jag får höra det hela tiden, "du är så annorlunda mot när du bodde här." 
För det första, alla förändras från de att man är tolv till de att man är sjutton som jag är idag. Men jag vet att jag förändrades efter att jag flyttade, jag hade inget annat val. Om jag skulle varit blyg och tillbakadragen hur skulle jag då kommit in i den nya klassen? Jag har mer skinn på näsan så att säga, jag är mer framåt och jag är både mer självsäker och osäker i mig själv än vad jag någonsin har varit. 
Att flytta från Hoting var det bästa som någonsin kunnat hända mig, jag saknar alla tro mig, men jag tror verkligen att jag inte hade kunnat få det så mycket bättre. Alla nya kompisar, Gud vad skulle jag göra utan dessa underbara människor jag har lärt känna under senaste åren? Både i Gamleby, på högstadiet och här i Uppsala på gymnasiet. Jag har inte så himla mycket kontakt med alla från högstadiet heller längre dels då jag flyttade till Stockholm för att gå gymnasiet i Uppsala förra året och dels pga en hel del bråk under högstadiet. 
Om jag inte hade flyttat hade jag antagligen inte "förlorat" en mer än tio år lång vänskap, men jag hade aldrig heller aldrig träffat min bästa vän och andra halva. Jag hade aldrig träffat dårhuset. Jag hade aldrig träffat dessa underbara tjejer i min klass nu. Jag är så himla tacksam för alla i mitt liv, gamla vänner som jag känt sedan dagis, kompisar från högstadiet och dom nyaste från gymnasiet. Jag älskar att jag tog mod till mig att flytta en än gång för att gå gymnasiet någon annanstans, det har vart skit jobbigt, det är skitjobbigt och jag har flera gånger funderat på att sluta och flytta hem till Gamleby igen men jag har träffat sjukt underbara människor och jag ångrar mig inte. Enda problemet är att vara 30 mil ifrån min bästa vän, men om vi har klarat allt vi har gått igenom senaste åren så klarar vi det här också. ❤️



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela